Ripjakt i fjällen

Jakten på ripa och fjällripa i fjällen erbjuder en unik upplevelse i en fantastisk natur, mitt i den orörda vildmarken. Ripjakten är fysiskt krävande och kräver skicklighet och noggrannhet på flera olika områden. När allt klaffar kan fångsten vara riklig, och en måltid på ripor man själv fällt förgyller en oförglömlig jaktupplevelse.

Ripa som viltfågel

Ripan (Lagopus lagopus) är en typisk fågel för de nordliga områdena och är väl anpassad till arktiska och subarktiska förhållanden. Dess livsmiljö sträcker sig främst över fjäll, myrar och öppna landskap. Ripa är en uppskattad jaktfågel och ett viktigt vilt för många nordiska jägare.

Precis som många andra arktiska fåglars utseende, förändras även ripan med årstiderna. På sommaren smälter den in i terrängen i tät vegetation och högt gräs och är relativt svår att upptäcka med sin bruna, gråaktiga och fläckiga fjäderdräkt. På vintern blit fjäderdräkten nästan helt vit – en bra skyddsfärg i den snöiga omgivningen.

Ripan är en marklevande fågel som tillbringar större delen av sitt liv på marken, särskilt under vintern när den kan gömma sig i snön eller i buskar. På sommaren kan ripan flyga kortare sträckor, men på vintern rör den sig huvudsakligen på marken och skyddar sig från kylan med sin täta fjäderdräkt.

Ripans föda varierar beroende på årstid:

• På sommaren äter ripan huvudsakligen växtblad, bär, insekter och andra små ryggradslösa djur.
• På vintern består dess föda främst av buskars och växters kvistar och knoppar.

Under vintern kan ripan även gräva sig ner i snön för att skydda sig mot kylan, vilket hjälper den att överleva i de hårda vinterförhållandena.

Ripan har varit en viktig viltfågel för de nordiska folken under en lång tid och har haft en central plats i deras kost och kultur. Även om renskötsel var den huvudsakliga näringen, var ripjakten en viktig del av vardagen för många familjer. Ripan användes även som bytesvara i handeln, och utgjorde en viktig kompletterande inkomst- och kostkälla vid sidan av renskötseln.

Ripjakten är reglerad, och det finns restriktioner och kvoter för att säkerställa att fågelbeståndet hålls på en hållbar nivå. Eftersom ripa är en arktisk fågel är den särskilt känslig för klimatförändringar. Skyddet av ripa och ansvarsfull jakt är avgörande för artens överlevnad i naturen.

Jakt på hösten

Jaktsäsongen för ripor och andra skogsfåglar i Sverige börjar den 25 augusti, och fortsätter hela hösten. Från och med mitten av september stiger ripan ofta från de fuktiga myrmarkerna högre upp på fjället, vilket gör jakten behagligare. Kullarna håller sig generellt tillsammans långt in på hösten, så chanserna att stöta på dem är goda, särskilt om häckningen och kullarna varit framgångsrika. Allteftersom löven faller och frosten kommer förändras ripans beteende och den lyckade jakten kräver ofta mer erfarenhet av både hund och förare.

Klimpfjäll och Saxnäs områdena domineras av fjälltoppar och Kultsjön, som delar området i tu: norr och söder om sjön. Båda sidorna erbjuder bra och varierande jaktområden där ripbeståndet är gott. Detta stöds även av jaktlicenssystemet – varje område säljer ett begränsat antal licenser per år, fångsten rapporteras noggrant och länsstyrelsen stänger områden innan jakttrycket blir för högt. Detta säkerställer hållbar jakt och ett starkt fågelbestånd.

Det finns omkring 30 olika jaktområden i Klimpfjäll och Saxnäs, och valet av jaktområde görs baserat på väderförhållanden, dagens tidtabell och fågelsituationen. På grund av renskötsel är en del av områdena ofta avlysta, men det finns alltid lediga områden där man troligen inte att möter någon annan under jaktdagen.

På hösten tar man sig till jaktområdet till fots eller med helikopter från Klimpfjälls helikopterlandningsplats. Till fots måste man vara beredd att gå ungefär en timme innan själva jakten kan börja. Avståndet till områdena är cirka 2-5 km, och höjdskillnaden är ungefär 400 meter. Med helikopter kan man snabbt och enkelt nå områden längre bort. Då kan man jaga på platser där det sällan finns andra jägare och i allra bästa fall njuta av dagar med över 100 ripor i luften. Kostnaden för helikopterflyg är cirka 150 € per väg per jägare.

Jakten påbörjas ofta (beroende på väderförhållandena) strax under trägränsen och fortsätter gradvis uppåt. Ofta hittas riporna på samma höjd under dagen, så när en första kullen hittats är det bra att stanna på den höjden ett tag. Riporna återfinns vanligtvis något lägre än fjällripan, som trivs nära fjälltopparna. Vanligtvis jagar vi på höjder mellan 600-1000 meter över havet, och under en hel dag kommer man att gå 8-15 km.

Fångstkvoten är åtta ripor per jägare per dag. På en bra dag är det inte alls omöjligt att nå kvoten, men det krävs också goda skyttefärdigheter.

Vinterjakt

Den bästa säsongen för ripjakten på vintern är de två första veckorna i mars, och jaktsäsongen avslutas den 15 mars. Även i slutet av februari kan det vara fantastiska dagar, och det finns redan tillräckligt med dagsljus, vilket inte begränsar jakttidens längd avsevärt. I slutet av jaktsäsongen har de kallaste vintrarna ofta släppt och solen har hunnit värma upp och hårdna snötäcket, vilket gör att hundarna kan röra sig effektivt och även skidåkning blir lättare.

På vintern är ripjakten på många sätt annorlunda än på hösten. Fåglarna är vanligtvis mer skygga och flyr längre bort från jägaren, så ett mindre kaliber gevär är ett effektivt verktyg för denna jakt. Hagelbössan har också sin plats, och geväret är inte nödvändigt. En bra kombination är att ha ett jaktpar, där en av jägaren har gevär och den andra har hagelbössa.

På vintern tas vi till jaktområdena med snöskoter, vilket gör att vi kan komma till områden som på hösten inte är tillgängliga utan helikopter. Alla vinterområden vi använder ligger inom en timmes skotertur från Klimpfjäll/Saxnäs.

Under vinterjakten rör vi oss långsamt på skidor. I våra egna jakter använder vi stående fågelhundar för att hitta fåglarna även under vintern. Vinterjakten kan också genomföras utan hund, där vi använder kikare för att hitta fåglarna. Detta kräver lite erfarenhet och ett skarpt öga, och ofta är hunden även på vintern en oumbärlig hjälp i jakten.

Vid val av jaktområde på vintern spelar vädret en stor roll. Vid starka vindar är det inte meningsfullt att gå högt upp på fjället, där sikten ofta är dålig och rörelse inte är särskilt bekväm. Under blåsiga dagar är det bättre att hålla sig nedanför trädgränsen och söka sig till kuperad terräng där ryporna brukar söka skydd.

Snöförhållanden och bärighet påverkar också valet av jaktområde. Oavsett tidpunkt och väderförhållanden är snön på höga fjäll vanligtvis hård efter vinden har blåst bort den lösa snön. Upp på fjället avslöjar vinden också ljung och buskar där fåglarna söker föda. Generellt gäller att ju längre ner man kommer, desto mjukare är snön. Lägre ner finns också tätare skog som gör det svårare att upptäcka fåglarna.

Stående fågelhund

Det mest effektiva sättet att jaga ripa är att använda en stående fågelhund. Hunden kan täcka stora områden med sin sökning, hittar fåglarna effektivt och ger bra jaktmöjligheter.

I det öppna fjällandskapet söker hunden ett område på cirka 300-500 meter framför jägaren. När den får vind på fåglarna stannar den och markerar med en stående position för att visa var fåglarna är. Jägarna närmar sig hunden och skjuter när fåglarna stiger upp i luften. Efter en lyckad skott hunden apporterar fågeln till jägaren.

Fjälljakt kräver inte bara erfarenhet och hög utbildning hos hunden, utan även god fysisk kondition. En hund kan gå 50–75 kilometer under en hel dags jakt. Om jakten sträcker sig över flera dagar är det en fördel att ha tillgång till fler hundar, så att inte belastningen på enskilda hundar blir för hög.

De vanligaste hundraserna som används i riekkojakt är tyska stående fågelhundar (saksanseisojat), bretoner, setter och pointer. En bred och snabb sökning är avgörande för att öka chansen att hitta fåglarna. När fåglarna väl hittas måste hunden stå stilla tills jägarna når platsen. När fåglarna lyfter, ska hunden stanna på plats och inte springa efter de flygande fåglarna. En hund som jagar de flygande fåglarna kan hamna i skottlinjen, vilket innebär en allvarlig fara.

Under jaktsäsongen finns också renar i fjällen. Hunden måste därför vara under full kontroll av föraren och får absolut inte störa eller jaga renarna. Som jägare bär vi också ansvaret för att inte orsaka skada på renskötseln.

Nödvändig utrustning och säkerhet

Under hösten är de viktigaste utrustningsdetaljerna ett vattentåligt och ventilerande jaktställ samt bekväma, stödjande kängor. Det blir mycket gång under dagen, och terrängen kan vara mycket varierande. I ryggsäcken packas förutom mat även extra kläder för pauser, som en varm jacka.

Vädret i fjällen kan förändras snabbt, så det är viktigt att vara förberedd. Det är bättre att inte klä på sig för mycket, eftersom man hela tiden rör på sig under jakten, men en extra lager kläder i ryggsäcken kan vara bra att ha om temperaturen sjunker.

Under höstjakten används vanligtvis ett hagelgevär, vanligtvis med kaliber 12 eller 20. Patronerna som används är oftast i hagelstorlek #5 eller #6. Tunga laddningar är inte nödvändiga, eftersom skottdistanserna när man jagar med stående hundar är vanligtvis ganska korta. Vi använder själva 20 kaliber hagelgevär och 28g #6 patroner på hösten. För en dags jakt rekommenderas att ta med 20-30 patroner, eftersom det inte går att hämta fler patroner under jaktdagen.

På vintern ökar betydelsen av utrustning och säkerhet är särskilt viktig. Det finns alltid en möjlighet att snöskotern inte startar eller att en snöstorm överraskar. Vi har alltid med oss utrustning i skotern för att kunna överleva en natt i fjällen om situationen kräver det. Denna utrustning inkluderar ett tält, sovsäck, mat, spade och yxa.

Förutom varma vinterkläder är skidor ett viktigt utrustningselement under vinterjakten. Eftersom jakten sker huvudsakligen på kalfjäll eller i fjällbjörkskog och snöunderlaget vanligtvis är bra, behövs inga långa längdskidor. Lämplig skida är cirka 180-210 cm lång, och den bör vara något bredare än en vanlig skida. Eftersom terrängen ibland är brant rekommenderar vi att använda fullängdiga fästvalla, som underlättar uppförsbackar, minskar glidningen och gör skjutningen stabilare i snabba situationer.

Vi har själva använt OAC-bindningar, som liknar bindningarna på ett snöbräde, och där man kan fästa vilken sko som helst. Detta är särskilt praktiskt vid kalla väderförhållanden, eftersom det då är bekvämt att använda varma vinterkängor istället för pjäxor. Det behövs inga stålkanter på skidorna, men om skidorna har sådana bör de rundas av med en fil för att förhindra att hundarna skadar sina tassar.

På vintern kan man förutom eller istället för hagelgeväret ta med ett litet kalibrigt gevär, till exempel .22 eller .17HMR. Fördelen med .17HMR är den något längre skottdistansen tack vare bättre ballistik. För projektilval rekommenderas halvmantlad eller varmint-kula, eftersom fullmantlade kulor kan orsaka fler träffskador och överdrivet skada fågeln. När man åker skidor är bästa platsen för geväret i en ryggsäck med ett särskilt fack för vapnet. På så sätt kan man snabbt få tag i vapnet utan att ta av sig ryggsäcken. Ofta finns det inte mycket tid i en skjutssituation, och skottet tas genom att stödja vapnet på skidstavarna.

När man jagar på höga fjällområden, ibland långt från civilisationen, är det viktigt att uppmärksamma säkerheten. Rätt utrustning, planering av jaktdagen, navigering och att ta hänsyn till potentiella risker är avgörande faktorer. Vädret kan förändras snabbt i fjällen – sikten kan sjunka till nästan noll, temperaturen kan ändras dramatiskt och vinden kan snabbt öka till stormstyrka.

Dagens plan bör alltid övervägas noggrant, med särskild uppmärksamhet på vindprognosen. Det är också klokt att informera någon annan om planen (rutt och schema) ifall hjälp behövs. Att klä sig och utrusta sig enligt vädret är också avgörande.

Som vid all jakt måste man vara försiktig med vapen. Vapnen ska laddas först när hunden står, och när man närmar sig hunden ska piporna alltid vara pekande uppåt. Efter situationen ska patronerna tas ut från vapnet och vapen ska transporteras hopfällda. Vid jakt med gevär ska magasinet fästas och en patron placeras i pipan först när fåglarna är upptäckta och jägaren förbereder sig att skjuta.

Jakt på skogsfågel

I Västerbotten och Vilhelmina-området är bestånden av orre och tjäder i gott skick, och möjligheterna till framgång är goda.

Jaktområden

Förutom statens ägda områden äger skogsföretag stora markområden i regionen och säljer jaktlicenser. Dessutom säljer vissa allmänningskogar licenser för sina områden redan från den 25 augusti. Det finns också privata markägare som kan ordna jaktmöjligheter.

Jaktformer och tidpunkt

Fåglarna är något ”lättare” i början av säsongen än senare på hösten – kullarna är nästan alltid samlade, de tål både hund och närmande jägare bättre, vilket ger bra jaktsituationer.

Den bästa tiden för att ordna jakten är 25.8 – 1.9. Älgjakten i Västerbotten börjar den 1.9, vilket innebär att många områden stängs för småviltjägare. Det finns dock alltid områden tillgängliga oavsett tidpunkt, och även senhösten kan erbjuda bra jaktdagar.

Jakten genomförs antingen med stående fågelhundar, då vi jagar alla skogsfåglar (orre, tjäder, ripa, järpe) eller med spetsar, där jakten främst inriktas på orre och tjäder.